Spyor och Delfiner
51596
post-template-default,single,single-post,postid-51596,single-format-standard,eltd-core-1.1.3,borderland-theme-ver-2.2,ajax_fade,page_not_loaded,smooth_scroll,paspartu_enabled, vertical_menu_with_scroll,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Spyor och Delfiner

Tjena!

Nu sitter vi ganska nyvakna i Falmouth efter gårdagens hårda segling, vi fick återhämta oss rejält efter en lång nattsömn, steg upp klockan 10:30. det är inte ofta vi får sova så länge för våran kapten, alltid har vi något på schemat tycker han. Gladast över sovmorgonen är ”bara” David, han har nog aldrig sovit såhär lite som vi gjort den senaste månaden.
Regnet bara vräker ner utanför båten, alltså är allt som vanligt i det här J.vla landet, vi behöver tvätta kläder, men ingen är speciellt sugen på att lämna båten i dom här förhållandena så det får nog vänta, kommer bli en ”amerikanare” till ölen ikväll för min del om vi inte tar oss till tvättstugan.

Seglingen igår var tuff, vi lämnade Isle of Wight sida vid sida med våra nya vänner Rasmus och Tove på deras båt Natalis. Dom siktade mot Frankrike och Brest och vi fortsatte på Engelska sidan mot Falmouth, efter ca 2 timmar såg vi inte varandra längre, då hade vi kommit förbi ön Isle of Wight och kommit ut till riktigt grov sjö, dyningarna från onsdagsnattens storm var dom största vi stött på såhär långt. Dom allra största vågorna uppskattades upp till 4 meter. Jag märkte först inte av den grova sjön så mycket eftersom jag var nere i båten och lyssnade på podcasts, när jag sen tillslut tog mig upp för att stötta grabbarna i seglingen är det första jag möts av en kille med en påse, det var ”bara” David, lite av en skräll tyckte jag, han har sätt rätt så tuff ut ändå under seglingarna. Nästa grabb min blick fästs på är någon som hänger över relingen, det var inte en lika stor skräll, det var Erik som tydligen inte tyckte lunchen var så god. När jag sedan tittar ut över horisonten förstår jag ändå grabbarna, det var överlägset den grövsta sjö vi haft såhär långt.
Eftersom jag missade lunchen medans jag låg och ”slappa” så satte jag genast igång att äta till ljudet av hurklingar, och stön. En halvtimme senare flög även min lunch ut och upp på däck.
Det blev en tuff kväll för oss tre, men så länge jag ligger i sängen känner jag inte av någon sjösjuka alls, så det blev raka vägen ner i sängen igen. Några timmar senare började man känna sig taskig mot våra 3 än så länge riktiga män, som klarat sig undan illamående, så jag tog mig upp igen, 3 stycken uppkastningar till sen var man tillbaka på banan. Under natten lugnade det ned sig väldigt mycket och allihopa började må mycket bättre.
Morgonen därpå ca 2 timmar utanför Faltmouth sitter jag Lucas och ”bara” David på pass, jag och Lucas halvsover i sittbrunnen och ”bara” David står och sjunger på en gammal Björn Rosenström låt samtidigt som han styr. Plötsligt stannar han upp och frågar, vad f-n var det där? Lucas tittar upp, jag ligger kvar och tänker ”ännu ett fiskenät”, sen kommer ett vrål som kunde väcka dom döda, – DELFINER !! Max, William och Erik som låg och sov, flyger upp.
Vi ser dom rakt framför båten ca 100 meter ifrån oss, vi styr rakt emot dom och dom börjar simma med oss.
Den känslan är svår att beskriva, tror alla behöver uppleva det.
Jag visste att vi skulle få se dom, men absolut inte att dom skulle dyka upp såhär tidigt ändå, längtar redan till nästa gång!
På återseende.

/ Jonte

No Comments

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.