Ett känslosamt avsked!
51199
post-template-default,single,single-post,postid-51199,single-format-standard,eltd-core-1.1.3,borderland-theme-ver-2.2,ajax_fade,page_not_loaded,smooth_scroll,paspartu_enabled, vertical_menu_with_scroll,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Ett känslosamt avsked!

Aloha!

Då var dagen som vi längtat efter så länge äntligen kommen. Efter dem sista förberedelserna på NSS så styrde vi skutan mot piren i gästhamnen för att få säga hejdå till släkt och vänner. Efter en hel del kramar, skratt, tårar och lyckoönskningar var det dags för de sista kramarna. Och det kändes verkligen som att vi skulle kunna stå där och kramas hur länge som helst, men tiden var inne det var dags att kasta loss. Det kändes overkligt men nu var vi verkligen på väg, och efter dessa fina avsked och styrkekramar så var vi redo!

 

 

 

 

När vi kastade loss och blev av vinkade utav alla fina människor som tagit sig ner till piren så eskorterade sjöräddningen ut oss ur hamnen med sina vattenkanoner. Otroligt maffigt var det, men det var inte bara dem som följde efter oss. Det blev ett jäkla drag runt omkring oss en bra bit ut ifrån hamnen, vi blev till och med jagade utav en okänd drönare. Men det var väldigt många blandade känslor när vi såg vår hamn, vår stad, våra familjer och vänner bli mindre och mindre när vi satte segel som tog oss långsamt bort mot horisonten.

 

                       

 

Seglingen i början var väldigt lugn och lite halvtrist då det inte blåste allt för mycket, men när kvällen nalkades så började vinden att ta fart. Max, William och ”bara” David tog första passet. Allting var frid och fröjd i början, vi revade seglet och hade det otroligt bra i sittbrunnen. Tills det från ingenstans bar smäller till. PANG!! Alerta som vi är uppfattade vi snabbt vad det var som lät, en infästning till backstaget hade flugit all världens väg. Men med lite snabba beslut likt MacGyver och 2 meter dyneema-lina så kirrade vi biffen och vår seglats kunde fortsätta. Natten kom och så gjorde även de höga och hårda vågorna, det blev en riktigt rolig men jobbig segling den resterande tiden utav passet.

Nu var det dags för natt/morgon teamet att ta över rodret, med den lite lätt sjösjuke Erik i spetsen assisterad utav Lucas och Jonatan. Och med lite lätt sjösjuk så menar vi helt enkelt att han var tömd på all form utav vätska. Men grabbarna krigade på hela natten och morgonen mot vad Jonatan kallade monstervågor. Några timmar senare så kunde vi tryggt och säkert lägga till i Byxelkroks hamn.

Efter den här kvällen märkte vi verkligen att saker och ting kommer ske med båten men med ett sjukt bra lugn och go i gruppen så löser vi alla problem!

 

Skepp och hoj, Sjögurkor

3 Comments
  • Inga-Lill Stockström
    Svara

    Lycka till med ert äventyr och va galet rädda om er och varandra.

    10 augusti, 2017at08:33
  • Per Östlund
    Svara

    Hej o lycka till!
    Kommer att följa er resa (lite avundsjuk, hade själv velat göra ngt liknande, men ett annat liv kom emellan med barn o familj).
    Ha de gott!
    //Pelle Östlund (det var jag som fick Lucas furu-byrå)

    10 augusti, 2017at10:57
  • Christina Bergendahl
    Svara

    Tuffa grabbar måtte ni få härlig och spännande resa och hoppas dr skyddsänglar hinner med det hårda sjölivet lycka till?

    10 augusti, 2017at22:45

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.