Alohasailing | Fakarava – Tahiti
52078
post-template-default,single,single-post,postid-52078,single-format-standard,eltd-core-1.0.3,ajax_fade,page_not_loaded,,borderland-ver-1.16, vertical_menu_with_scroll,smooth_scroll,paspartu_enabled,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive
 

Fakarava – Tahiti

Fakarava – Tahiti

Fakarava var egentligen något helt annat än Raroia även fast mycket var likt, vattnet var lika kristallklart och det man kallar land är inte högre än 2 meter och består inte av så mycket mer än bara sand och palmer.
Men på Fakarava fanns det dock något man kan kalla ”stad”, här bodde det ca 3000 personer och man skulle nog kunna säga att det är Tuamotuöarnas huvudstad, hit åker nog ca 90 % av alla seglare så vi fick lite av en chock när vi kom in och såg ca 100 båtar ligga ankrade, (lite Karibien känsla) vi var ju nu vana vid ensamheten efter Raroia, så det blev en riktig omställning.

Vi stannade på Fakarava i 1,5 vecka, och vi spenderade mycket tid med Oskar och Lisa. Efter en vecka tillsammans åkte dem vidare till en annan liten atoll, Toau som låg 30 distans norr om Fakarava, vi valde att stanna i Fakarava men vi tog oss till den södra delen av atollen, där skulle det tydligen vara VÄRLDENS bästa dykning.
Det fick vi besked om direkt, när vi står framme på däck och ska få i ankaret ser vi att vi har fått sällskap av 3 st hajar(dem som man sätt lite överallt i här i Polynesien, White tip. ej farliga).
Så vi slängde ner ankaret, kastade på oss cyklop och fenor och hoppade i direkt.
Det var inte bara haj, det var en miljon olika korallfiskar och annat liv.
Vi bestämde oss för att åka till passagen där VÄRLDENS bästa dykning skulle vara, vi tajmade in slakwater, dvs när tidvattnet är som högst eller lägst, för att slippa försöka ligga och plaska i 8 knops ström.
För det var så det funkade här, man har ca 40- 60 min på sig var 6e timme att dyka innan strömmarna blir för starka.
Vi dök aldrig utan snorklade bara, det var egentligen lite för djupt för våra fridykarkunnskaper, man hann bara ner så var det dax att gå upp igen, det var ca 15meter djupt, ibland mer men djupare än så kom inte vi.
Så det hade absolut varit bättre att dyka med tuber, men det var magiskt ändå.
Aldrig sätt så mycket levande korall, känns som det normalt är dött överallt.

När vi kände oss färdiga med all dykning på den södra delen sa vi hejdå till Tuamotus-öarna och tog sikte på Tahiti.
Här fick vi ett kärt återseende, Elias och William med den lilla Albin-Vegan, Astrid. (Astrid på vift på Facebook).
Vi hade ju ”lurat” dem när vi skulle lämna Panama att ta den vägen som vi hade tänkt att ta, Påskön, Pitcairn, Gambier. Men vi ändrade ju oss på vägen, det gjorde inte dem.
Så dem hade missat Marquises och Tuamotus och vi hade missat Påskön, Pitcairn och Gambier.
Så det blev flera kvällar på happy hour(för man måste ta chansen när det är happy hour eftersom det fortfarande är svin dyrt swish: 0769392239), där vi delade en massa öl och historier.

Efter att varit tillsammans i någon vecka i huvudstaden Papeete så hoppade Elias och William på våran båt och vi åkte längst söder ut på Tahiti för att titta på världscupen i surfing, det var riktigt coolt, även fast vågorna tyvärr bara var 3 meter höga, normalt är dem tydligen minst 6 meter.
Att se världens bästa surfare glida fram ca 50 meter ifrån det var en cool upplevelse.
Där och då önskade jag lite att jag själv kunde surfa.

på vägen tillbaka till Papeete stötte vi på en val, den var väldigt nyfiken och kom närmre och närmre, tillslut var den alldeles intill båten, vi stannade båten tog på oss cyklop och hoppade i, vi var så nära så vi nästan kunde ta på den. Helt magiskt, något man inte kommer glömma!

Några dagar senare lämnade vi Tahiti, nu väntade Moorea, Huahine, och sist men inte minst Bora-Bora.
Men det får ni läsa om en annan gång!

Böncsh (typ som tjena, fast på franska)

 

/ Jonte

alohasailing
No Comments

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.