Alohasailing | Vi ska bli rika på pärlor
52059
post-template-default,single,single-post,postid-52059,single-format-standard,eltd-core-1.0.3,ajax_fade,page_not_loaded,,borderland-ver-1.16, vertical_menu_with_scroll,smooth_scroll,paspartu_enabled,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive
 

Vi ska bli rika på pärlor

Vi ska bli rika på pärlor

Vi börjar där vi slutade sist, med Oscar och Lisa på båten Hilma och den lilla ön Kon Tiki.
Dagen efter vi besökt Kon Tiki ön med Hilma åkte dem vidare mot nästa atoll, vi tog farväl med en morgonkaffe på deras båt samtidigt som vi förberedde en JÄTTE hyllning till Bengt ”Bengan” Danielsson (svensken som var med norrmännen på den lilla flotten över Söderhavet), genom att signera en svensk flagga som vi skulle hänga upp precis intill monumentet som norrmännen ställt upp.
När kaffet var i magen och flaggan signerad satte dem fart med sikte på Fakarava (det är alltså en atoll, inget annat) och vi hoppade ner i dingen och siktade på Kon Tiki ön.
Nu när Hilma hade lämnat var det endast vi och en annan båt kvar i hela Raroia, den andra båten var ett par bittra tyskar som hade varit här i 4 månader och tyckte att dem ägde hela atollen, men som tur var höll dem sig undan, så vi kände oss iallafall väldigt själva, vilket var otroligt härligt, nästintill ända turisterna på ett sånt här ställe.
Nu fanns det läge att bli ett med lokalbefolkningen.

Vi stannade på den östra sidan av Raroia i ytterligare två dagar innan vi åkte över till den västra sidan till den lilla byn med ca 200 personer.
När vi kom fram blev vi mottagna av ett 10-tal barn som hoppade i vattnet och skrek bara någon meter ifrån dingen, vi blev genomblöta men vad gjorde det, det var ändå förmodligen det bästa välkomnandet på hela resan.
Några av barnen paddlade med kanot till båten där David låg ensam kvar och knaprade antibiotika för en otäck infektion i foten.
Det slutade i att David startade Playstation och det blev någon form av FIFA turnering ombord med barnen. Vi andra som tagit oss till land spelade inte fotboll genom något tv-spel utan vi fick vara med i en ”riktig” match.
Barfota på en liten gräsplätt med korallsten där dem fått upp 2st mindre fotbollsmål sprang vi runt i nästan två timmar, det som stoppade oss var mörkret, riktigt kul hade vi, trots språk svårigheterna.
Här kan iallafall några av invånarna lite engelska, men för det mesta är det bara franska som gäller. Det funkar alltså konstigt nog bättre här än i Marquises med språket.

Innan fotbollsmatchen hann vi med att titta till vad dom kallar ”den blå lagunen” hur mycket blåare kan det bli tänkte vi innan vi gick dit.
Det var nog inte så mycket blåare och klarare i vattnet men det var otroligt vackert med ett rev som slöt sig runt en liten vik som då bildade en liten liten ”lagun”.

Dagen efter gick vi hem till en av killarna som var med och spelade boll, han bjöd in oss för att titta på deras pärlor som hela hans familj arbetade med, vad jag har förstått så ägs all pärlodling i Söderhavet av kineser och japaner, så jag antar att även den här familjen jobbade för dem.
När vi fått förklarat hur dem gör för att få musslan att framställa pärlan gick vi in till mamma som satt i vardagsrummet med bordet fullt av pärlor.
Det första hon sa var: har ni någon våtdräkt?
Med alla dessa pärlor på bordet var det enda rätta svaret, självklart!
Vi bytte en överbliven våtdräkt emot en näve pärlor som vi själva fick välja utifrån vad jag tyckte såg ut som andrahandssorteringen, men förhoppningsvis lyckades vi plocka ihop några vinnare.
Innan vi lämnade familjen bad dem om solglasögon och en ficklampa, så vi ska försöka skrapa ihop något som förhoppningsvis ska få oss att lämna Raroia med båten full av pärlor!

// Jonte

alohasailing
No Comments

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.