Alohasailing | Bay of Biscay
51670
post-template-default,single,single-post,postid-51670,single-format-standard,eltd-core-1.0.3,ajax_fade,page_not_loaded,,borderland-ver-1.12, vertical_menu_with_scroll,smooth_scroll,paspartu_enabled,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive
 

Bay of Biscay

Bay of Biscay

Tjena ”sjö-benA” eller hola senioritas.

Nej min spanska är inte suverän, trots en 3 årig kurs i grundskolan, men nu får man plocka fram det lilla man kommer ihåg, för nu jävlar är vi i Spanien!

Det är med sanslösa sjöben jag nu tagit mig ner i båten igen efter en efterlängtad dusch, påväg till duschen kände jag mig lite som Captain Jack Sparrow, ni vet han i Pirates of the caribean, jag vinglade fram med samma eleganta stil.

Nåväl.. biscaya, vad ska man säga. Tror den bjöd på nästan alla sina sidor, från klarblå himmel och vindstilla till tokregn och 15 m/s motvind.
Även vågorna varierade, stooora lååånga dyningar till en början och ju längre vi kom ju kortare blev dom, vilket ledde till stundtals väldigt hård sjö.

Från Falmouth tog vi på söndagsmorgonen sikte på À Coruna, från start var det princip vindstilla, så vi inledde resan med att gå för motor. På dom 24 första timmarna blev det ca 12 timmar för motor, det var lite tråkigt, men vi blev ganska raskt uppmuntrade för vi hann inte komma långt ifrån Falmouth innan dom första delfinerna kom simmandes med oss, och när dom simmade vidare dröjde det inte länge innan nästa familj dök upp. Så höll det på dom 2 första dygnen, till en början var vi alla i extas så fort dom tittade förbi, men efter 10e familjen lät det, ”aha nu är dom här igen”.
Men man kan nog aldrig få nog av det ändå, jag börjar tycka att det är världens vackraste djur, dom ser liksom så snälla och omtänksamma ut, man vill ju bara hoppa i och simma med.

Även under vårt andra dygn hade vi väldigt lite vind, vilket ledde till att vi behövde gå mycket för motor, och tro fan motorn la av när vi hade 0 m/s så vi låg och drev i någon timme innan vi fick igång den igen.
Den gick dock aldrig bra, den la av ungefär 1 gång i timmen, men vi lyckades alltid få igång den igen. Vi hade våra aningar att det skulle vara bränslefiltret, men tack vare dom enorma dyningarna vi hade var det ingen som kände sig sugen på att gå ner och prova att byta filtret, vi visste att det snart skulle komma in lite vind så vi väntade in det.

Samtidigt som delfinerna tittade förbi mer sällan så började vinden hugga i, vågorna började bli kortare och solen gick i moln, den 3e dagen skulle bli tuff.
Det var nu vinden skulle vrida, och vi fick motvind.
Att vi skulle få motvind visste vi, men vi hade inte räknat med att den skulle vara så aggressiv. Men vi stretade emot och hade fortfarande siktet på À Coruna, det var inte förens efter ca 15 timmar när vi började gå i sidled mer än vi gick framåt som vi fick erkänna oss besegrade. 1-0 till biscaya! Vi ändrade vårt mål till Gijon.
Men inga sura miner för det, Gijon är ingen dålig stad det kan jag lova, googla!

Samtidigt som vi ändrade kurs började vi gå in på det fjärde dygnet, nu hade vi istället en kanon segling med väldigt lite vågor och låg aldrig under 8 knop i en halvvind/kryss.
Men återigen skulle glädjen inte hålla i sig för länge, framåt natten blir jag väckt av att Erik och Max som är uppe och styr, skulle få igång motorn igen och den sa ifrån.. den här gången ville den inte alls. Jag och William som var näst på tur i pass-ordningen, valde att gå upp lite tidigare och nu börja skruva, vi bytte ut bränslefiltret. När vi var klara ropade vi upp på Max -”Fire up the engine” och den jäveln startade direkt.
Då var glädjen återigen tillbaka och vi kunde nu gå dom sista timmarna till Gijon för motor.

Den här resan har varit så otroligt upp och ner, var 12e timme medgång och glada miner och var 12e timme motgång och bittra mungipor.
Men jävlar vilken upplevelse, allt man sätt och upplevt där ute är svårt att sätta ord på.
Max och Erik påstod sig ha sätt 3 st valar här på morgonen, det tror jag vad jag vill på, nästa segling är det väl zebror och giraffer också.
Men ett par små hajar har vi faktiskt fått se iallafall och mareld har vi haft varje natt.
Nu ska jag knäppa kanske en av världens just nu mest välförtjänta öl och fira att man ändå är i Espania.

 

Syns och hörs / Jonte

alohasailing
2 Comments
  • Bra jobbat grabbar. Nu kan ni börja njuta av sommaren igen. .Ni får väl spara några ”gravöl” till Dies Natalis. Rasmus och Tove laddar just nu för översegling.
    Hälsning Peter Palo

    2 oktober, 2017 at 16:40
  • Aloha boys, Bara några centimeter kvar till Kuba, enligt kartan alltså. Ha det bra
    Ken f.d. sjöman och förman (då jag höll till längst fram) på isbrytaren Frej 🙂

    24 november, 2017 at 17:38

Post a Comment